Känslan jag har inom mig är totalt frustrerande, de känns inte alls som att jag räker till alla gånger, jag vill så gärna räcka till till alla men ibland går de bara inte, jag har inte som hittat mig själv kan jag känna vissa stunder, jag vill kunna vara för mig själv någon gång, men de känns inte som att jag hinner de, allt ska man hinna med, de är tanken att finnas till osv, jag hinner inte med allt, jag vill hinna umgås med mina vännerm thom och med min mamma men i vissa lägen går det inte, vissa är sur över de men då är de upp till dom, för varför är de bara jag som ska stå i centrum och finnas till för alla och höra av mig? varför är de bara jag? de klagar hit och dit fram och tillbaka, de hittas fel både här och där, men ingen är perfekt, ingen! Liksom jag prioriterar dag för dag, vad jag ska göra och hinner jag inte med de så finns det en dag efteråt men de uppskattar inte folk, vissa tror att jag är totalt mobbad som inte har något liv, som måste höra av sig 24/7, jag har faktiskt ett liv med, jag kan inte vara på flera ställen samtidigt, de går liksom inte. Jag är den jag är och den person jag är idag kommer jag fortfarande vara, de som inte gillar mig, slipp då, jag tvingar ingen! Jag fattar liksom inteb hur folk orkar lägga ner så mycket energi på mig, sitta och klaga över en sån liten grej, jag menar... de är så meninglös, man vinner ingenting alls på de, man förlorar snarare på de. Äh, sånt där blir man så fruktansvärt less på, folk som bara håller på att trcka ner mig och allt vad de är, dom skiter jag i, jag väljer dom jag vill vara med. Och jag är en person som inte gillar att supa bort mitt liv och mina helger, de finns så mycket annat att göra, som att umgås med min pojkvän och tex Jula men de stör sig vissa folk på, eller ja folk och folk en person stör sig mycket på de, men jag är gott som vuxen och har kommit ifrån de dära med att "leka av sig" jag har hittat han jag vill leva med, tidigt att säga så nu men de är så jag känner. Men jag tycker de är så recektlös att hålla på, fel och bara vara glad för en väns skull, eller är de för mycket begärt kanske? jag blir totalt besviken, och när man varit i samma bana själv och som klagar på att jag varit där flera ggr, de stämmer inte, en gång och de var med robin, men han var min första kärlek med så vad gör man inte? jag har aldrig satt min pojvän framför mina vänner, de är bara en person som sagt de, ingen annan, alltså borde de inte vara något problem bara för en person och de är illa, för en vän som verkligen borde uppsskatta de, men tydligen inte! Jag är så förvirrad och less, jag förstår inte, tydligen räcker man inte till helt enkelt, men jag har gett de ett försök iaf. Och de är så mycket mer jag vill få ut, så mycket jag vill skriva, men de skulle ta hela natten, jag får återkomma.. Vill verkligen skriva av mig, alla tankar måste ut, allt agg!!

I natt måste sov jag hur skönt som helst måste jag säga! Men i morse däremot så var jag ruskigt trött, har varit de flera dagar nu och de beror mycket på vädret med och att jag lägger mig alldeles för sent, men de blir en vana att sitta uppe länge framför tvn och datorn, de måste bli en ändrig på de känner jag. Jag skulle ha konditionstest idag men då var han sjuk, så måste vänta yttligare en vecka på de, antingen kan inte han eller så är de jag, men ärligt talat så pallade jag inte idag men ville ha de gjort. Men hade iaf mitt samtal med Eva och de gick ju bra, och efter jul någon gång ska vi ut på praktik men de står still i mitt huvud på vart jag vill vara, visst vill jag komma ut men jag känner ändå att jag vill vänta pga många saker som jag inte alls vill dra upp här men de årdnar sig på ett eller annat sätt! Imorrn börjar man tidigt igen, känns inte alls peppande, men de ska nog gå bra de med, sen får vi se om fröken Petra är frisk då, om vi ska luscha eller inte, de är upp till henne :)
Men nu ska jag diska åt min mammi. hej