Tankarna snurrar fram och tillbaka, upp och ned, huller om buller. Det känns super bra ena dagen, andra dagen inte, då är allt helt tvärtom. Det känns konstigt, svårt att sätta ord på vad det är, det är som svårt att förklara och kunna kontrollera vad jag ska göra, gråta eller skratta. Men får ta en dag i taget helt enkelt, de vinner jag kanske på, men ändå är det svårt att se på den synvinkeln ibland, det tar som stopp men ändå vill den andra halvan fortsätta. Ja, jag vet inte hur jag ska förklara, jag vet men ändå inte, det är det där frågetecknet där emellan som klämmer åt, som tankarna slår runt som ett spel, är det jag eller kanske bara mina tankar, eller är det både och? Alltså jag vet inte, de känns som verklighet samtidigt som en dröm, kanske en mardröm, men de kanske också är en verkligehets mardröm, när ska jag vakna upp ur den? Det är väldigt sällan jag kände så här nu, sedan jag gjorde mig av med dig, men de här handlar inte om dig, utan om någon/något helt annat. Kanske bara är just nu det känns som värst, eller ska det fortsätta? Det kommer så mycket på samma gång, alla dessa känslor, allt, allt på samma gång. Det är sjukt =(